Jag kan inte göra något halvhjärtat - det rimmar illa med allt som är ofullbordat.
Det ligger något osunt i att alltid ta i så man spricker och därför inte orka fullfölja.
Varför inte vara mer lagom?
Varför inte ta chansen att vila istället för bränna ut sig?
Detta har jag också funderat ganska ofta. Vad är det som driver en att hela tiden vara med till hundra procent. Är det rimligt att begära så mycket av sig själv, det gör man inte när det gäller andra.
SvaraRaderaKram.
Nu sitter jag här och är passiv - inte mycket man kan göra när ögonen krånglar.
SvaraRadera