Lånade glasögon

Jag ser sämre - eller annorlunda - sen glaskroppsavlossningen för drygt en vecka sen. Indikationerna jag fått är att man lär sig leva med det. Jag behöver ändå kontakta optikern och se om det går att göra något. Det känns inte roligt att uppleva världen ur någon annans glasögon.

Avundsjuka

Jag tar mig sällan tid för planerade möten.

Varför?
Jag har familj
Jag har husdjur
Jag har hus
Jag har jobb
Jag ...

Jag älskar spontana möten.
De oväntade som växer sig fast i minnet.

Jag är avundsjuk på den som får tiden att gå ihop för planerade möten

Älskat barn

Ett av mina älskade barn pendlar ständigt mellan rollerna "Olycksfågel" och "Pojken med guldbyxorna". Det är aldrig mitt emellan. Han tappade häromdagen en nyckelknippa med nycklar till tre bilar, sitt hem och vårt hem. Så många nycklar på ett snöre borde gå att hitta, men det är verkligen som att leta nål i höstack, fast nycklar i gödselstack i hans fall. Jag kommer nog alltid att göra vad jag kan för att hjälpa mina barn så idag kör jag de 8 milen för att lämna en reservnyckel till den av bilarna som är vår. Vet inte vad som ligger bakom uttrycket Curling i föräldrasammanhang, men detta känns som tröst och omsorg från min sida eller "Jag finns oavsett vad som händer dig".

Halvhjärtat

Jag kan inte göra något halvhjärtat - det rimmar illa med allt som är ofullbordat.

Det ligger något osunt i att alltid ta i så man spricker och därför inte orka fullfölja.

Varför inte vara mer lagom?

Varför inte ta chansen att vila istället för bränna ut sig?

Ofullbordade projekt

Hela mitt liv är fyllt av ofullbordade projekt.






Eftersom jag är perfektionist är livet även fyllt av otagna bilder. Man fotograferar inte förrän det blir perfekt och det blir det aldrig hos mig.





I pedantens ögon innebär det att jag har det ostädat.

Eftersom jag inte vill utsätta pedanten för detta är livet även fyllt av objudna gäster, eftersom jag tror att alla utom jag är pedanter.




Jag saknar mina gäster - så detta är en konflikt för mig.

Timing

Det är ingen tillfällighet att bloggen startar den 5 augusti.

Jag besökte mamma på 84-årsdagen igår. Hon är mycket svårt dement och det är hennes sjunde födelsedag på demensboendet.

Varje besök fyller mig med känslor jag inte vet hur man hanterar - jag har inte gått den kursen helt enkelt. Ibland är det så svårt att det går månader innan jag orkar gå dit igen. Jag vet inte hur jag hanterar mig själv och orkar inte konfronteras mer genom att gå dit igen.

Går jag inte dit fylls jag av skuldkänslor - det är trots allt min mammas kropp som sitter där och blir matad och bytt på.

Varför blir det så här? Varför är hon lika bortglömd som tomtarna jag hittade en sommar i juli?

Prestationsångest

Det första jag måste ta itu med om det skall bli någon blogg över huvudtaget är min prestationsångest. Jag vill så mycket och allt skall vara så perfekt.

Kronologi

En käpphäst är att allt skall vara kronologiskt och systematiskt. Större delen av mitt liv har kryddorna stått i bokstavsordning.

Så blir det inte här - det är ett första löfte. Ingen kronologi och ingen bokstavsordning.

Precis som mina blommor - helt oförutsägbara.

Den här - Henri Martin - planterade jag för någon vecka sen och den överraskade mig med att blomma genast.

Helt oväntat.

Igång

Nu är jag igång. Önska mig lycka till - det behövs. Mina bloggprojekt brukar inte vara så långlivade.