Ett av mina älskade barn pendlar ständigt mellan rollerna "Olycksfågel" och "Pojken med guldbyxorna". Det är aldrig mitt emellan. Han tappade häromdagen en nyckelknippa med nycklar till tre bilar, sitt hem och vårt hem. Så många nycklar på ett snöre borde gå att hitta, men det är verkligen som att leta nål i höstack, fast nycklar i gödselstack i hans fall. Jag kommer nog alltid att göra vad jag kan för att hjälpa mina barn så idag kör jag de 8 milen för att lämna en reservnyckel till den av bilarna som är vår. Vet inte vad som ligger bakom uttrycket Curling i föräldrasammanhang, men detta känns som tröst och omsorg från min sida eller "Jag finns oavsett vad som händer dig".
Jag förstår dig, du gör precis som jag. Hjälper till om jag kan och får dåligt samvete om jag inte kan. Man är ju mamma även till barn som är medelålders (mina är alla det).
SvaraRaderaHoppas ni hittar nycklarna.
Inga nycklar ännu - men vi har lyckats lösa en del av problemet. Det fanns reservnycklar till två bilar och båda husen. Sen det här med nycklarna hände har han suttit på ögonakuten med frätande rengöringsvätska i ögonen (arbetsskada) trots erforderlig skyddsutrustning.
SvaraRaderaMamma betalade avgiften - pengarna slut.
Sen sist har han suttit ytterligare en gång på ögonakuten, ett annat rengöringsmedel i det andra ögat, trots att han bara använde svamp i hink den här gången.
SvaraRaderaVid ett återbesökt fick han höra att han blivit blind om han inte kommit in så snabbt första gången och då kom han för att jag sa att han måste åka. Själv tänkte han aldrig så långt.